Okej, imorgon gäller det. Klockan halv nio börjar kursprovet i matte B och håller på i fyra timmar. Jag kommer dö. Jag trodde ändå att jag hade lite koll för att jag har haft ganska hyffsade resultat på tidigare prov, men ack så fel man kan ha. Jag har i alla fall laddat med en banan, en yoggi drick yoghurt, en påse tuttifruttiringar och tuggummi. Om inte annat kommer jag då vara speedad till max.

Jag hade tänkt lägga in veckans outfit, men jag tror att jag ska satsa på en god natts sömn istället om nu inte formlerna sitter, så det får bli imorgon istället. Sleep tight!

Mitt hjärta vill hitta vägen ut.

Varför går inte jag ut trean om drygt en vecka? Jo, för att mamma och pappa bestämde sig för sätta mig till världen två år för sent.

Jag vill också gå på bal och vara full i kyrkan på examensdagen. Jag vill ha en sån där ful mössa och åka i en stor vagn iklädd löv runt hela stan och sjunga "för vi har tagit studenten". Men mest av allt vill jag vara fri. Jag vill vara fri och kunna komma bort från den här staden, börja om på nytt någonstans där ingen känner mig, ingen vet vem jag är, vilka jag umgås med eller vad jag har gjort.

Jag älskar mina vänner och min familj, men just nu är det för mycket, jag behöver omväxling, stimulans. Det känns som att jag vuxit ur den här staden på något oförklarligt sätt, och nu måste jag vidare.

Välkommen till Skellefteå -det du inte vet om dig själv, vet alla andra! Nej, jag vill ut i världen, eller i alla fall till en större och mer anonym stad. Så länge jag bor kvar här kommer inte mycket att förändras inuti mig, och det är just det jag behöver nu. Men jag antar att det får vänta.

There's a light at each end of this tunnel,
You shout 'cause you're just as far in as you'll ever be out
And these mistakes you've made, you'll just make them again
If you only try turning around

Let me ask you a question, but it's a hard one, so think about it before you answer.

When two people love each other, but they can't live together, when does it get to that point when enough is enough?

- Never.

Gårdagen var riktigt mysig, en liten försmak på sommaren. Jag, Jonna och Jessica cyklade till Ainas och köpte glass och åt på deras uteservering. Vi satt flera timmar i kvällssolen och pratade på om det mesta. Sen kom Emma och Ylva förbi också, det var länge sedan jag träffade dom så det var kul. Det är så mysigt nu då man kan vara ute sent på kvällen och det fortfarande är ljust, och då man känner doften av grönt gräs och syrener, jag älskar sommaren!

Nu ska jag nog hoppa i duschen tror jag, och sen klockan nio ska jag se The Mexican på fyran med Brad Pitt och Julia Roberts. Trevligt med lite ögongodis så här på söndagskvällen. Jag har inte så mycket mer att tillägga, blir nog mer skriveri imorgon. Tjao.

kiss me beneath the milky twilight
Lead me out on the moonlit floor
Lift your open hand
Strike up the band and make the fireflies dance
Silver moon's sparkling
So kiss me

Den hetaste trenden bland unga tjejer mellan 14-18 år, i alla fall i Skellefteå, verkar just nu vara bebisar. Jag vet inte hur många som under det senaste året fått barn eller väntar barn. Enligt min mening är man aningen ung för att bli mamma då man är 15 år, visst finns det de som klarar det och är mogna för det, men de allra flesta borde ha väntat några år till. Det är en grej de första månaderna då de är så små och söta, vem skulle inte vilja ha en egen liten bebis då? Men det är så mycket mer än några månader, det är ett ansvar man har i minst 18 år framåt utan undantag, och det tror jag många glömmer bort.

Sen vet jag många som på helgerna lämnar bort sina barn till mor- och farföräldrar för att de ska kunna vara ute och festa och ha kul. Jag anser att om man väl bestämt sig och satt sig i den situationen då måste man ta sitt ansvar fullt ut också. Man måste mogna och inse att allt kommer förändras, man kommer inte vara lika fri som man var innan man skaffade barn och man kan sannerligen inte lämna bort dem när helst man känner för det. Och jag tror att så länge man känner ett starkt behov av att varje helg vara ute och festa istället så är man inte redo för småbarn. Visst kan man någon gång då och då hitta på något tillsammans med sina kompisar, men inte lika mycket som man gjorde innan man blev förälder.

Jag tror inte att man då man är så pass ung inser att det handlar om18 år, inte bara någon månad eller då man känner för det. Dessutom verkar många unga skaffa barn för att komma på rätt spår om de hamnat fel, men barn ska man ju inte skaffa enbart för sin egen skull, det är ju en enskild individ det handlar om. Om man haft problem med droger eller alkohol tycker jag att man bör ta sig ur det och mogna innan man tar på sig ett sånt ansvar, för då är det inte bara dig själv du ska ta hand om, det är en till människa som inte är det minsta kapabel att vare sig ta hand om sig själv eller försvara sig.

Så därför tycker jag att man ska tänkta efter innan man som tonåring skaffar barn. Är jag verkligen mogen för detta och kommer jag kunna offra helgerna och tiden tillsammans med mina kompisar? Kommer jag ta mitt ansvar och kan jag försörja och uppforstra ett barn? Om man känner att man är det och tänkt igenom det noga ser jag inga problem i att skaffa barn tidigt, så länge man vet vad man ger sig in på och tänker på barnets bästa. Barn ska man inte skaffa för att man själv känner att man vill ha någon, det ska man skaffa för barnets skull.

Jag hoppas att ni förstår vad jag menar, jag tycker bara att allt för många i i alla fall Skellefteå som skaffar barn tidigt inte visar att de är mogna nog att klara av det.

Jag älskar gratissaker. Idag var jag på stan och köpte en morsdagspresent till mamma från bodyshop för 450 kronor, och då fick jag en nessecär på köpet fylld med lite smått ch gott, me like!

Nu ska jag utveckla varför jag satte Britney Spears på utelistan, även om jag tvivlar på att ni inte förstår varför. Jag kan fatta att hon säkert mår skitdåligt, annars tar man inte droger, super skallen av sig och rakar av sig håret, och fram för allt inte om man är en offentlig person. Jag förstår också att det säkert är just den offentliga delen tillsammans med skillsmässan och en del annat som orsakar hennes beteende. Men hallå, lilla gumman! Om en av 90-talet/början på 2000-talets största kvinnliga popikoner har haft en jobbig tid och sen bestämmer sig för att göra en "storslagen" comeback, MÅSTE det väl finnas ett mer classy sätt att göra det på?

Jag tror aldrig att jag har sett Britney var så tacky, kolla bara på kläderna hon valde till en av sina första comebackspelningar (som förövrigt är ca 14 minuter långa och playback). Det är ju så smaklöst att det inte är sant, har man ett så pass fett bankkonto och så mycket kontakter måste man väl ändå kunna anställa någon som gör hela grejen till en sensation istället för en total flopp, inte minst om man som hon, saknar någon som helst känsla för stil. Jag kan väl inte direkt säga att Britney någonsin varit ett modelejon, hon har haft sina missar, men det här tar ändå priset. Borde hon inte känna på sig att det blir fel? Eller har hon flippat ur helt och till och med VILL få den här sortens uppmärksamhet.

Och sen en till grej, vilket kommer leda till mitt nästa inlägg så småningom. Är man småbarnsmamma festar man inte som hon gör, det är inte på något vis rättvist mot sina barn. Det visar bara på att hon inte är mogen för barn än, hade hon varit det hade hon inte bettet sig såhär. Jag kan förstå att det är jobbigt att måsta stanna hemma med sina barn varje kväll då man är så pass ung, but hello! Welcome to the real world, det är så det är att vara mamma, det är ett heltidsjobb, 24/7 i minst arton år. Så om Britney vill kunna känna när hennes barn växer upp att hon gjort allt för att vara en bra mamma och vara rättvis mot sina barn, och om hon vill lyckas med sin comeback, föreslår jag att hon ber om råd och hjälp från de som står henne nära. För detta kan sluta riktigt illa annars.

Jag är inte perfekt. Jag har aldrig varit och kommer aldrig att vara det. Det är jobbigt då folk tror att jag är det och sen blir besvikna då de inser att jag är mänsklig. Kanske missförstår vi varandra, men kanske ger vi upp för lätt också, jag vet inte. Det har sannerligen inte varit en dans på rosor, men ska man verkligen låta motgångar begränsa en?

Jag vet att jag kan vara jävligt jobbig och krävande och att jag har svårt för vissa saker som du har lätt för, men det är bara sån jag är, och jag jobbar på att förbättra mig, varje dag. Jag kan inte bli en annan person, men jag kan försöka förändra mina svaga sidor så gott det går, och det gör jag för min egen skull. Det är bara sorgligt att man ska låta olikheter komma emellan, speciellt då så mycket annat är underbart. Jag kan inte göra eller säga så mycket mer, it's up to you. Det enda jag vill är att vi någon gång ska kunna försöka, för jag vet att du känner lika dant. Vi måste bara tänka mindre och låta hjärtat styra, men människor är alltid rädda för att förlora kontrollen, och om vi låter hjärtat bestämma kan vi verkligen inte kontrollera något. Inte förrän vi vågar trotsa vår rädsla och släppa taget kommer vi kunna se vad vi kan få. Jag är beredd, är du?

Life is to short to make trubble out of small things.