Malin, Denise och jag under middagen

Ute sken solen och stämningen var på topp!

Till höger ser ni mina upp- och nedvända Ray Ban

Jonna var lite kameraskygg, så resten av oss tjejer posade inne på mitt rum.

Övre raden från vänster: Viktor, Virre och jag

Nedre raden från vänster: Denise, Malin, Smålands-Nisse och Filip

Vem fotografen är vet jag inte, men klart står det faktum att han/hon inte var speciellt nykter vid detta tillfälle.

Virre fick till det, sicken lyckans ost!

Kyss!

Jag i Virres knä och Vea på sidan.

On our way to Stadsfesten...

Detta har varit en mycket konstig helg må jag säga.

Fredagen började som sagt med middag tillsammans med Malin, Jonna och Denise och fortsatte med en riktigt rolig förfest! Roligaste förfesten på länge faktiskt. Sen bar det av in till stan och Stadsfesten, men oturligt nog tappade jag bort alla tjejer på väg in på området, så det blev till att hänga på Viktor och Filip, och nu i efterhand var det kanske inte så smart.

Ni förstår de är ganska mycket större än mig och då vi skulle tränga oss längst fram på E-type klarade de sig utan problem. Jag däremot, jag hade väldigt svårt att hänga med, och när vi stod och hoppade och det kom ett tryck från ett håll ramlade jag ned på marken och blev trampad på foten. Först tänkte jag inte på det, men efter ett tag märkte jag att min tå blödde ganska mycket och Viktor, Filip och Nisse fick i princip bära ut mig ur folkmassan. Där fick jag hjälp av en sjukvårdare som la om såret, som förövrigt berodde på att min tånagel lossnat. Sen dess har jag haltat.

Lördagen började med att jag, trots en fruktansväd smärta i foten, haltade omkring på stan med Liam och Elliot och skulle se Markoolio. Det gick inte så bra och då jag kom hem igen brast jag i gråt och bönade och bad mamma och pappa om att komma hem och skjutsa mig till akuten. Men det var lite svårt för dem att ta sig hem eftersom att de var på Piteå summergames, så en mycket snäll Lennart Nilsson (Jonnas pappa) tog mig dit och Jonna väntade med mig.

Det gick relativt fort på sjukhuset och efteråt kändes det mycket bättre, därför bestämde jag mig för att festa lördagen med. Och allt började väldigt bra då med med Salem Al Fakir och Sahara Hotnights, det var väl ungefär i början av Melody Club som mitt humör sjönk, till botten.

Som sagt, en konstig helg, och nu har jag bara två ord kvar att säga: Fy fan!